Sandra den som vill leva enkelt
Sandra Fransson Ottosson heter jag och är 31 år och lever nu i en husvagn som är uppställd utanför Alvesta. Utbildad till hundtränare, instruktör, beteendevetare samt hunddagisföreståndare på Sommenbygdens Folkhögskola Tranås. Är också utbildad till hundmassör sedan några år tillbaka. Haft hund nu i 9 år och vi älskar att gå på tur, äventyra, campa och allt annat roligt man kan göra i naturen.
Jag startade Trail Buddies för ca fyra år sedan och då var fokuset på 100% svenskt hundgodis men efterfrågan av kurser och andra roliga aktiviteter blev stor och valde då att utbilda mig för att kunna matcha efterfrågan. Trail Buddies tog en hel omvändning, ny hemsida, nytt koncept och massa massa roliga aktiviteter.
Vårat största fokus läggs på hundens språk, hundmöten och till TB:s IDhund utbildning. Detta är något vi senaste året lagt oerhört många timmar för att skapa bättre förståelse för våra fyrbenta vänner.
Sammi den lilla puman
Gick från yngst till äldst i familjen….eller ja matte är gammal. Mitt namn är Sammi och är 3 år och kom in i familjen augusti 2022. I bilen skrek jag de första 20 minuterna men sedan somnade jag gott i mattes knä. Väl i mitt nya hem fick jag undersöka det långsamt och den där stora hunden fräste jag åt flertalet gånger. Kände dock igen hans lukt då jag fått en filt med hans doft att lukta på under 6 veckors tid.
Världen var stor men successivt introducerades jag för världen och fick följa med överallt i en ryggsäck. I ryggsäcken är jag trygg men är stor kille nu och gick gärna jämsides med min bror Samson på alla äventyr. Samson var min förebild och sökte mig gärna till honom och mycket gos med matte såklart.
Lever ett gott liv med fri tillgång till att utforska hemmavid, men visst skrämmer matte var och varannan dag. Men jag lyssna när jag har tid, jagar ju möss och se till att allt är sin ordning. På tal om det är det är dags att ge sig ut, hej hej!
Shazon den gosiga tigern
Jag är familjens goseman, där jag spinner så fort matte klappar och gosar med mig. I september 2024 kom jag till min nya familj, det var en lång bilfärd från Kungsbacka. Det var en varm dag och jag kunde inte sluta stampa med fötterna. Det blev en tuff start med veterinär tidigt efter att min mage var uppblåst och jag var slö. Efter man uteslutit mask, blev det ultraljud och röntgen. Allt såg bra ut men magen är konstigt och diagnosen blev en förtunnad bukvägg. Ja vem får ens det liksom.
Jag har blivit en liten äventyrare och följt med matte överallt, så fått uforska den vida världen. En och annan ljusslinga bets sönder, attackerade gardiner som ung men nu utforskas skogarna effektiv, men någon jägare har jag inte blivit…..ännu. Nu har jag inte tid att hänga här utan ska ha en gossestund med matte, ha de!
Mäx den stolliga björnen
Hej! Jag heter Mäx och bor tillsammans med min matte Sandra.
Min resa till Sverige började i Criacova i Rumänien, där jag bodde på ett shelter tillsammans med min mamma och mina tre syskon. Den 20 december 2024 kom jag hem till matte efter en lång resa. Plötsligt skulle jag vänja mig vid ett helt nytt liv – ett nytt hem, nya människor och två katter att hålla koll på.
I början var allt ganska läskigt och överväldigande, men matte gav mig den trygghet, kärlek och det stöd jag behövde för att våga upptäcka världen.
Jag verkar ha fått en hel del vallhund i mig, för det finns ju så mycket att hålla koll på! Varje dag lär jag mig något nytt, träffar roliga kompisar och får utlopp för all min energi genom träning, lek och äventyr.
Nu växer jag för varje dag som går och utvecklas till den hund jag är menad att bli. Men just nu har jag viktigare saker för mig – som att vara en lagom jobbig unghund och hitta på bus för matte.
Vi ses! 🐾
Maisie listiga Räven
Hej, jag heter Maisie.
Jag kommer från Rumäniens gator. Innan jag hamnade här var livet svårt. Jag fick lära mig att vara försiktig och att inte lita på allt och alla. Jag har varit med om saker som ingen hund borde behöva uppleva, och jag bär fortfarande med mig många av de minnena. Jag saknar en bit av mitt bakben, men det stoppar mig inte. Jag tar mig fram på mitt eget sätt och har blivit ganska bra på det.
Även om jag fortfarande tycker att människor kan vara lite läskiga ibland, så försöker jag vara modig. Vissa dagar är svårare än andra, men varje dag lär jag mig något nytt. Att världen inte alltid är farlig. Att händer kan klappa istället för att skada. Att jag faktiskt är trygg nu. Och vet ni vad? Jag är faktiskt ganska stollig också. Jag älskar att vara ute på tur, nosa på spännande dofter och upptäcka nya platser. När vinden blåser i pälsen och skogen är full av spår känner jag mig fri.
Jag är inte färdig med min resa än. Jag växer lite varje dag, blir lite modigare och lite starkare. Mitt förflutna kommer alltid att vara en del av mig, men det är inte hela min historia. Jag heter Maisie. Jag är Mäx mamma. Jag är en överlevare, en äventyrare och framför allt – en hund som äntligen får lära sig hur det känns att leva.
Samson den spanska vargen
Vila i frid min spanska varg, saknaden är stor och du öppnade dörrarna för ett helt nytt liv . Vi kommer att ses igen!